Vilken del av kvinnans kropp är dessa?

”Är det barn vi dödar?”

I lördags sändes första avsnittet av åtta av SVT:s nya samtalsprogram ”Annas eviga”. Detta första avsnitt inleddes med att programledaren Anna Lindman-Barsk frågade rakt in i kameran ”Är det barn vi dödar?”. En fråga som de inbjudna gästerna Marcus Birro, Mats Selander och Hanne Kjöller fick en halvtimme på sig att diskutera. Klicka här för att se programmet i SVT Play.

Uppdatering 29/10: Nu går det att diskutera programmet i SVT:s forum. Klicka här för att komma dit.

För mer debatt på samma tema rekommenderas just Debatt från den 2 oktober i år. Drygt 20 minuter in i programmet undrar Janne Josefsson hur det står till i Sverige där vi enligt den senaste statistiken gjorde 37 000 aborter på ett år. Kan det vara så att det görs aborter lite för lättvindigt i det här landet? Se hur debatten gick genom att klicka här för att öppna SVT Play. Föredrar du Podd-TV klickar du här och rullar ner en liten bit på sidan till du ser det aktuella programmet (Debatt – 2/10). Klicka här om du vill se programmet direkt i webbläsaren.

”Jag ska göra abort”

Så heter ett program som SVT sände för ett drygt år sedan. Vi anser att det är ett intressant och viktigt program som förtjänas att ses och tänkas över. Tryck här om du vill se programmet över internet på SVT Play eller här om du vill titta direkt i ditt webbfönster. Om du i stället vill ladda ner programmet och ha möjligheten att se det utan internetanslutning vid ett senare tillfälle klickar du här för att komma till SVT:s sida för podd-TV. Rulla ner en bit på sidan så ser du programmet snart (Dokument inifrån – 070916 – Jag ska göra abort).

Kampen fortsätter!

Vi Lever Nu! på Facebook

Nu finns vi på Facebook också.

Adressen till vår profil är: http://www.facebook.com/profile.php?id=1659720948

Adressen till Vi Lever Nu!-gruppen är: http://www.facebook.com/group.php?gid=33749349470&ref=nf

Adressen till vår Fan Page är: http://www.facebook.com/pages/Vi-Lever-Nu/45898818152?ref=mf

Lägg till, gå med, sprid och diskutera!

Våldtäkt och abort-debatt hos mammabeckas.blogg.se

En otroligt intressant diskussion kring abort och våldtäkt har blossat upp hos en av de bloggare jag följer: http://mammabeckas.blogg.se/. Det är en 17-årig mamma med tre döttrar som berättar om sitt liv och sina tankar. Hon har skrivit tre inlägg med lite olika vinklar på ämnet som har rört upp stor debatt bland hennes läsare. Det kommenteras febrilt i anslutning till inläggen. Kolla in dem nedan.

Abort: http://mammabeckas.blogg.se/2008/october/utkast-det-gor.html

Är barnet dömd till att få ett hemskt liv?: http://mammabeckas.blogg.se/2008/october/ar-barnet-domd-till-att-fa-ett-hemskt-liv.html

Våldtäkt & abort: http://mammabeckas.blogg.se/2008/october/utkast-och-sa.html

Mat utan onödiga animaliska tillsatser!

Hittat på 146 mil vegan:

Fredrik på kopanda drog igång en fet namnlista för att få bort alla onödiga animalier från de färdiglagade ”vegetariska” produkter som finns i butiken. Så här skriver han:

I de allra flesta mataffärer finns ett stort sortiment av “vegetariska” produkter från framför allt Dafgårds och Hälsans kök. Många vegetarianer, veganer och/eller allergiker har nog hoppfullt lyft upp ett paket sojakorv eller vegetariska biffar, bara för att besviket inse att det innehåller ägg och kanske till och med mjölk.

Det här är tråkigt för oss som tvingas välja bort era produkter och det borde vara lika tråkigt för er som förlorar åtskilliga kunder. Det framstår som ett obegripligt val att tillsätta animalier i produkter som hos nästan alla andra tillverkare (främst internationellt) är helt vegetabiliska.

Snälla snälla tillverkare – ta bort äggen och mjölken ur era produkter så lovar vi att ni har fått en stor skara nya, trogna kunder!

Skriv på du med!

Livsvänliga citat

”Kärleken för alla levande varelser är människans mest ädla kännetecken.” — Charles Darwin

”Det är inte bara vad vi gör med våra liv som räknas – utan också vad vi gör med andras.” — Stig Johansson

”Ickevåld leder till den högsta etiken, som är målet för all utveckling. Innan vi slutar upp med att skada andra levande varelser, så är vi fortfarande vildar.” — Thomas Edison

”Om alla i Sverige minskade sin köttkonsumtion med 75 procent skulle ytterligare 3.920.700 människor kunna leva på jorden med svensk levnadsstandard utan att öka belastningen på miljön.” — Konsumentverket

”Jag får ibland frågan, varför jag spenderar så mycket tid och pengar för att prata om hur vi behandlar djur när det begås så mycket grymheter mot människan. Och jag svarar: Jag arbetar vid rötterna.” — George Angell, 1823–1909, jurist och filantrop.

”Barmhärtighet är grunden för allt positivt, allt det goda. Om du bär på barmhärtighetens kraft till marknadsplatsen och till middagsbordet, så kan du verkligen göra ditt liv värdefullt.” — Rue McClanahan

”Djuren är mina vänner – och jag äter inte mina vänner.” — George Bernard Shaw

”Jag förstår inte varför det anses vara drastiskt att råda människor att äta en välbalanserad vegetariskt diet, när det är medicinskt vedertaget att skära upp människor och sätta dom på kolesterolnedsättande medicin för resten av deras liv” — Dean Ornish

”Det kommer troligen en tid när vi ser tillbaka och tänker: Herre Gud, det är otroligt! Ännu i 20:e århundrandet och in i första delen av det 21:a åt folk djur. ” — Mary Tyler Moore

”Vegetarisk kost lämnar ett djupt intryck på vår natur. Om hela världen skulle anamma vegetarism, så kan det förändra mänsklighetens öde.” — Albert Einstein

”Vegetarianism serves as the criterion by which we know that the pursuit of moral perfection on the part of humanity is genuine and sincere.” — Leo Tolstoy

”Så länge som människan massakrerar djur, så kommer de döda varandra. Ja i sanning, den som sår mördandets och lidandets frö kan inte skörda lycka och kärlek. ” — Pythagoras, matematiker

”Nu kan jag se på dig med lugn och ro; Jag äter inte dig längre.” — Franz Kafka

”Det krävs mindre vatten för att producera ett års föda för en ren vegetarian, än vad som krävs för att producera en månads föda för en köttätare.” — John Robbins

”Jag blev inte vegetarian för min hälsas skull.
Det var för hönsens hälsa.” — Isaac Bashevis Singer

”Tankens högsta kungarike är omöjligt att nå, utan att först uppnå en förståelse av barmhärtighet.” — Socrates

”Frågar man människor varför dom har ett hjorthuvud hängande på väggen, så svarar dom alltid ‘för att det är ett sådant vackert djur’. Jag själv tycker min mamma är vacker, men jag har fotografier på henne istället.” — Ellen Degeneres, 50

”Jag gjorde det av politiska, moraliska skäl, och tänkte att jag gjorde en stor uppoffring, men det var absolut nödvändigt; Jag skulle inte medverka till våldet i vår värld längre.” — Alicia Silverstone (om att bli vegetarian)

Tal vid Sorgemanifestationen för en miljon ofödda

Publicerad tis, 2005-07-12 20:19 på abortnej.se

Idag sörjer vi mer än 1 000 000 ofödda som dödats genom abort från den fria abortlagens införande 1975 till idag, 30 år senare. Låt oss hålla en tyst minut för alla dessa små människor vars liv kvävdes i dess linda. Vi är tysta i en minut.

Låt mig nu säga något om varför vi har den här sorgemanifestationen. Men låt mig först presentera mig något kort.

Jag heter Mats Selander och arbetar för närvarande som timvikarierande vårdbiträde inom äldreomsorgen. Och det var i vården som jag först kom i kontakt med abortfrågan. Under min lumpentid var jag nämligen plutonsjukvårdare och då ingick praktik på ett sjukhus. Jag praktiserade på Södertälje sjukhus och blev erbjuden att hjälpa till vid aborter. Jag var runt 20 år gammal och hade inte på allvar tänkt igenom abortfrågan. Frågan fullkomligt ”överföll” mig och jag mådde mycket dåligt av att bara vistas i operationssalen där jag såg vakuumaspirations-apparaten – den med vilken man skär sönder och suger ut foster och livmoderkakan. Jag vägrade hjälpa till. Jag upplevde en ångestliknande vanmakt över att befinna mig så nära och ändå inte kunna göra något åt att små människor dödades, nästan som på löpande band. Och när jag pratade med personalen var det tydligt att det inte fanns något utrymmer för den typen av känslor jag hade. Jag kommer ihåg en sjuksyster som blev mycket irriterad på mig. Jag skulle inordna mig och inte ställa mina frågor, det var det underförstådda budskapet.

Detta är hur mitt engagemang för de ofödda började. Jag har också ägnat mycket tid och kraft åt både teologi-, filosofi- och etikstudier. Kanske du som lyssnar tänker att det vi gör – visar bilder på aborterade foster – är oförsvarligt. Så låt mig därför ge ett etiskt försvar både till varför vi är kritiska till den fria aborten och varför vi visar dessa bilder.

För det första tror vi att en överväldigande majoritet av aborterna som utförs i Sverige idag är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är ett övergrepp på försvarslösa, helt utelämnade små människor. Vi har två enkla utgångspunkter: (1) Människovärdesprincipen, som innebär att varje människa har ett lika stort värde som varje annan människa, och att detta värde inte är knutet till vissa egenskaper eller förmågor (som ålder, hälsa, ras, hudfärg, etnicitet, åsikter, sexuell läggning, eller något annat) utan bara till faktumet att ”det är en människa”. Det var människovärdesprincipen. För det andra (2) utgår vi från att människan blir till i och med befruktningen.

Dom här två utgångspunkterna (människovärdesprincipen och att människan blir till i och med befruktningen) leder till slutsatsen ofödda har lika stort människovärde som varje annan människa, född såväl som ofödd. Och att samma skäl som gör det fel att döda en redan född människa, också gör det fel att döda en ofödd människa. Människovärdet är nämligen ograderat och gäller en individ därför att det är en människa. En människa har inte mer människovärde, eller mindre människovärde än någon annan. Alla har vi lika värde helt enkelt därför att vi är människor. Detta är vår enkla utgångspunkt.

Vår andra utgångspunkt är att en människa blir till vid befruktningen. Detta är det många som vill förneka. Men det är ett vetenskapligt och medicinskt faktum. Ett obefruktat ägg är en del av kvinnans kropp och har en begränsad livslängd. En spermie är en del av mannens kropp och dör också efter några dagar. Men ett befruktat ägg är en ny organism, en ny människa, som, om allt får gå som det ska, kommer överleva både kvinnan och mannen. Många verkar tro att ett befruktat ägg, eller ett foster, någon gång längs vägen blir en människa. Men det är helt enkelt inte sant. Du kommer inte från ett befruktat ägg, du har varit ett, du kommer inte från ett foster, du har varit ett, du kommer inte från ett barn, du har varit ett. Detta är bara svårt att förstå för dem som inte vill förstå.

Ingen av dessa två utgångspunkter är konstiga eller extrema. Ändå anses det extremt att kritisera den fria aborten – det, menar vi, är det konstiga,
ja vi menar t o m att det är extremt att inte tro på människovärdesprincipen och att livet börjar vid befruktningen. Vi menar att svensk abortsyn är det extrema i sammanhanget.

Enligt svensk abortsyn saknar foster, yngre än 20 veckor, människovärde. Det finns inget rättsskydd för dem överhuvudtaget. Vi har fridlyst vissa blommor och fåglar. Men det ofödda barnet har inget rättsskydd alls. Det är fredlöst inte fridlyst.

Hur kommer det sig då att gränsen för människovärde har dragits vid 20 fosterveckor, eller vid 22 graviditetsveckor? Svaret som ges är att fostret börjar bli livsdugligt utanför moderlivet efter den tiden. Det vore ju fel att ta ut ett barn från moderlivet då, menar man. Men innan går det bra. Detta är det sk livsduglighetskriteriet.

Det här är inget annat än en godtycklig efterkonstruktion. Den här gränsen flyttas dessutom när sjukvårdens förmåga att ta hand om för tidigt födda ökar. Om sjukvården kan rädda så får vi inte döda, men kan sjukvården inte rädda, ja då går det bra att döda. Det är alltså inte fostrens mänsklighet utan vår tekniska utveckling som avgör vem som har människovärde. Det är absurt och i praktiken ett förnekande av människovärdet.

Men vad händer då med fostret när det är 20 veckor gammalt? Förvandlas det på något sätt?. Går det från att vara en icke- människa till att bli en människa? Svaret är att det inte händer någonting. Fostret fortsätter att tillgodogöra sig näring och syre, såsom det gjort alltsedan befruktningen och som det kommer fortsätta göra till det dör en naturlig död efter en sådär 70-80 år.

Många som förespråkar fri abort har väldigt svårt att svara på frågan om vad fostret är innan vecka 20. Om det inte är en människa, vad är det i så fall?

Kanske någon säger att det är en del av kvinnans kropp. Men faktum är att det handlar om två kroppar. Ja, kvinnan har rätt till sin kropp, men det har även flick- och pojkfoster som är mindre än 20 veckor gamla. Man har rätt att göra vad man vill med sin egen kropp så länge man inte skadar eller dödar någon annans kropp. Men det är just vad en abort gör.

Idag hänger alltså det ofödda barnets människovärde på om det kan klara sig utanför moderns kropp. Det kallas som sagt för livsduglighetskriteriet. Låt mig säga ytterligare något om det. Man säger: Fostret är ju inte livsdugligt! Jag svarar: Jo det är det visst, i sin rätta miljö. Och den miljön är livmodern. Skulle vi flyga dig eller mig till nordpolen och släppa ner oss där och se oss frysa ihjälp efter en timme så skulle det vara fullkomligt absurt att säga: titta de var inte livsdugliga i den där miljön, därför hade vi rätt att transportera dem till den där miljön och se dem dö.

Att ta ut fostret ur livmodern och rättfärdiga detta med argumentet att fostret ju inte klarar sig utanför är inget annat än förakt för svaghet. Det är detsamma som att säga: ”Du är för svag för att ha rätt att leva.” Du är för beroende, och just ditt beroende av andra gör dig värdelös. Kan du inte ta hand om dig själv får vi döda dig. Det är som att svälta ihjäl en ettåring med motivationen att ”du klarar ju inte av att skaffa föda själv, så därför har jag rätt att svälta ihjäl dig”. Det är att knyta mänskliga rättigheter till en förmåga som tillhör en senare del av det mänskliga livet. Det är att kräva att en förmåga endast födda har, är nödvändig för mänskliga rättigheter. Detta är faktiskt inget annat än den värsta form av åldersracism.

Låt mig dessutom vända på steken. Vi borde tänka precis tvärt om när det gäller livsduglighet. Det är ju när fostret har en rimlig chans att klara sig utanför moderlivet (alltså efter vecka 25 ungefär) som det skulle kunna vara mer okej att ta ut fostret. Innan dess borde det vara ännu mer fel att ta ut fostret, just därför att det inte klarar sig utanför moderlivet. Det tänkande rimmar mycket bättre med människovärdesprincipen.

Detta visar att själva syftet med aborten faktiskt är att döda. Själva poängen är inte i första hand att avbryta graviditeten, utan att döda fostret. Ett tankeexperiment kan hjälpa oss att se detta. Tänk om det fanns artificiella livmödrar till vilka man kunde transportera varje oönskat foster, för att de där skulle kunna fortsätta växa och sedan, efter fullgången graviditetstid, kopplas ur den artificiella livmodern. I så fall skulle varje abort inte döda fostret utan endast avbryta graviditeten genom att förflytta fostret från moderns livmoder till den artificiella livmodern. Det vore att respektera fostrets människovärde och samtidigt ge kvinnan det abortförespråkarna kallar ”kvinnans rätt till sin kropp”. Hur många par skulle föredra en sådan lösning? Inte särskilt många, eftersom det inte handlar om själva graviditeten, utan om det faktum att man inte önskar att barnet ska existera. Man vill ta bort barnet. Man vill att det ska försvinna.

Många verkar tro att en abort liksom spelar filmen baklänges. Man vill helt enkelt trolla bort barnet. Men det går inte att trolla bort barn. Man kan bara göra två saker med ett ofött barn – föda det eller döda det. Men trolla bort det går inte. Det är bl a därför vi står här med dessa hemska, men medicinskt helt korrekta bilder. Detta är vad som händer med ofödda. De dödas, ofta lemlästas de, ibland t o m föds de ut för att sedan lämnas för att dö i en rondskål. Och detta sker vi Sverige, ett land som berömmer sig av att stå för mänskliga rättigheter och rättvisa.

Vi har två syften med att visa dessa bilder: Dels vill vi visa att ofödda är verkliga små människor. Dels vill vi visa att en abort är dödligt våld mot dessa små människor. För många har abort har blivit en abstraktion, ett etiskt diskussionsämne, en teoretisk eller politisk fråga – inte sällan är det så för många män, även män vars kvinnor genomgått en abort. Men abort är inte en abstraktion – inte för de kvinnor som gått igenom en, inte för de män som är känslomässigt närvarande, och inte heller för de foster som bara tilläts leva några veckor. Och med dessa bilder vill vi visa hur en abort ser ut från de svagastes sida.

Vi vet att dessa bilder upprör. Och det är faktiskt något av poängen. Vi är nämligen själva upprörda. Inte över bilderna i sig, utan över den verklighet som bilderna visar. Här vill jag fråga dig som tycker att vi är dumma i huvudet några saker. Försök svara ärligt på dessa frågor. Om nu fri abort är en sådan självklar rättighet hur kommer det sig att dessa bilderna är så upprörande? Själv har jag aldrig blivit upprörd när någon visar en mänsklig rättighet utförd i praktiken. Om abort är en mänsklig rättighet (som vissa i Sveriges riksdag menar) varför blir du upprörd över att vi visar resultatet av denna rättighet? Om nu fri abort är en så bra idé, varför blir du så arg för att vi visar hur det ser ut? Jag ber dig bara vara ärlig. Antingen är fri abort en bra idé och då ska man inte behöva blunda för hur det ser ut. Eller så är fri abort inte en så bra idé och då hjälper dessa bilder oss att förstå varför.

Kanske någon invänder: ”Men alla de kvinnor, och män som gått igenom en abortsituation och mår dåligt av det. De kommer ju inte direkt må bättre av att se sådana här bilder. Ni är ju helt hjärtlösa som visar sånt här.” Nej, vi är inte hjärtlösa. Men våra hjärtan berörs mer av att ofödda små människor dödas än över att de som tillåter detta att ske mår dåligt av att se vad de gjort. Vi är medvetna om att det här finns de som kommer i kläm. Kanske särskilt unga kvinnor, som av alla, föräldrar, killen ifråga, kompisar, skola och så vidare uppmanas att göra abort för annars ”förstör man sitt liv”, ”är dum i huvudet”, ”är oansvarig” eller nåt liknande. För dessa unga tjejer är aborten sällan fri, utan något de känts sig tvingade till. För dig som gått igenom något sådant vill jag bara säga detta: Det är du, mer än någon annan som kommer att bära smärtan över det som hänt, men du är mer av ett offer än förövare. Alla de som borde ha välkomnat ett nytt liv svek och förordade dödligt våld istället för livsbejakande omsorg. Du kommer bära på skuldkänslorna, kanske mer än någon annan, men din del i skulden är liten.

Men inte ens för dig som har gått igenom en abort är lösningen att fortsätta blunda för det som hänt. Verklig bearbetning måste ta sin utgångspunkt i sanningen. Förnekanden och rationaliseringar leder aldrig till verkligt helande. Som en kvinna sa när hon sett en bild på ett aborterat foster: Efter min abort blev mitt känsloliv stumt, men när jag såg den där bilden började jag känna igen.”

Vårt syfte är inte att fördöma människor – vi fördömer aborthandlingen. Vi vet att många har känts sig pressade till abort, vi vet att många upplever att de lurats in i en abort. Men vi vet också att det finns många – alltför många – som vet vad en aborthandling är, och som fortfarande föredrar dödligt våld mot ofödda som är oönskade. Vi vet att hela skalan av ansvar finns, och vår uppgift är inte att sortera människor i olika skuldfack. Vi ser det som vår uppgift att helt enkelt visa sanningen om vad som sker med fostret i en abort. Och vi hoppas att detta ska beröra alla som fortfarande har ett fungerande samvete. Vi vädjar: stoppa dödandet av ofödda. Var med och skapa en livets kultur. Låt oss sluta lösa sociala problem med dödligt våld mot ofödda människor. Vi måste kunna bättre än så. Vi måste kunna lösa sociala problem med humana icke-vålds lösningar som respekterar varje människan oändliga värde.

Mats Selander, 2 juli 2005, Sergels torg, Stockholm

Är du önskad lilla vän?

Publicerad sön, 2005-02-13 20:34 på abortnej.se

När en kvinna blir gravid hänger fostrets människovärde till att börja med på om det är önskat eller inte. Kvinnans önskan avgör om barnet får leva eller inte. Är graviditeten önskad har fostret ett värde redan från den stunden teststickan visar det blå strecket, kvinnan är med barn och gläds över det nya livet. Redan från början bär hon ett barn inom sig. I boken ”Vänta barn” som delas ut på mödravården kallas fostret barn från och med v.16 och i gravidtidningar benämns det barn redan från v.8. Barnet är önskat och har därmed ett värde och kvinnan gör (i de flesta fall) allt för att hon och barnet ska må bra.

Är graviditeten däremot oönskad har fostret inget värde och kvinnan har laglig rätt att döda. Vid en abort beskrivs fostret inte längre som ett barn, inte ens som ett foster. Istället används ord som ”livmoderinnehåll” och ”graviditeten sugs ut”. Mycket kliniskt och opersonligt. Fostret har reducerats till någon kroppsvätska helt utan värde. Det är oönskat och saknar därmed värde. Detta är mycket märkligt och tragiskt, det strider mot naturrätten och hur rättsväsendet i övrigt är utformat. Tillämpar vi denna ”önskeprincip” på andra områden blir det ohållbart. Om människovärdet är kopplat till min önskan om en annans människa existens vara eller icke vara skulle vår civilisation falla samman. Alla inser det omoraliska i att döda en annan människa bara för att hon inte är önskad av mig. Hon kanske stör mig och mitt liv och jag skulle helst av allt vilja att hon upphörde att existera, men jag har fördenskull inte rätt att döda henne. Hon har ett värde oavsett om hon är önskad av mig eller inte. Människovärdet är på intet sätt kopplat till min önskan. Detta blev särskilt tydligt när media för några års sedan skrev om en kvinna som fött fram två barn som hon sen kvävt och stoppat i frysen. Reaktionen blev avsky och förskräckelse. Kvinnan önskade inte dessa barn, trots detta hade hon inte rätt att ta livet av dom. Hon hade gjort något förfärligt och olagligt. Hade hon däremot tagit livet av barnen några månader tidigare när dom ännu låg i magen hade allt varit i sin ordning och helt lagligt!

Den svenska abortsynen ger alltså fostret ett värde om det är önskat. Men det är inte bara ”önskeprincipen” som avgör fostrets värde, även tidpunkten har betydelse. Vid en viss vecka (v.22) har fostret värde oavsett om det är önskat eller inte. Ena veckan är det lagligt att döda för att nästa var olagligt! Ena veckan är fostret värdelöst för att nästa ha ett värde! Det är ologiskt och ytterst beklagansvärt att fostrets människovärde är så godtyckligt.

”Önskeprincipen” och tidpunkten är det som avgör om det ofödda barnet får leva eller inte. Detta rättsskydd är under all kritik. Antingen måste man ge det ofödda barnet skydd ända från tillblivelsen och erkänna att det har ett människovärde, eller måste man säga att det inte är ett barn förrän det fötts fram. Det sistnämnda blir ohållbart, en abort i åttonde eller nionde månaden kan inte betecknas som annat än mord. Att vid en viss vecka ge fostret människovärde håller inte heller. Vad är det som ska avgöra tidpunkten? Är det när hjärtat börjar slå, är man en människa då, eller är det när nervsystemet är utvecklat, eller när ögonen öppnas? Vilken tidpunkt man än väljer blir det godtyckligt.

De ofödda barnen, de minsta och ömtåligaste liv som finns, utan röst och helt utlämnade åt sin omgivning. De om några borde ha det starkaste skydd. En annan människas önskan ska inte få avgöra de ofödda barnens människovärde och rätt till liv.